2007-05-14

Superkonjunkturens masugn kan få omvänt flöde?

"When the shit hits the fan" på världens finansmarknader, och det gör den alltid med jämna mellanrum av olika skäl - inte minst cykliska - komna av konjunkturen, inte sällan oväntat inledda genom dramatiska händelser som Enron, 9/11 edyl, stramas den i goda tider alltmer förslappade förhållningen till risk upp, inte sällan mycket, mycket fort. Detta får enorma konsekvenser för investeringar som upplevs som riskfyllda - enorm volatilitet. Vi såg under asienkrisen hur snabbt tongångarna kan förändras, och därmed tillgången på kapital i tillväxtländerna. Jag menar att rysk och indisk, men främst kinesisk tillväxt (och ökande industriproduktion) är enormt beroende av utländska investeringar.

Beroendet är ömsesidigt, och mångfacetterat
Samtidigt är den globala konjunkturen, inte minst EU:s och USA:s, väldigt beroende av rysk, indisk men främst kinesisk efterfrågan på högt förädlade varor och tjänster (Ryssland är beroende av den stora efterfrågan på olja osv), produkter som således i rätt stor mån är komna av västerländska investeringar...
Paralellt menar jag att USA:s och EU:s arbetsmarknader kanske nu ligger nära maximalt resursutnyttjande, flera europeiska länders välfärdssystem kan i mina ögon mycket väl (tillsammans med skattekilar) ha förvandlat betydande mängder människor som man länge klassat som arbetslösa som alltför dåligt rustade för att (under överskådlig tid) kunna återgå, och bidraga till, produktionen. Nå, enligt den klassiska synen på konjunktur borde ju detta innebära prisökningar, och med riksbanker med inflationsmål borde det betyda en avkylning av ekonomin - ja, det där behöver jag inte gå igenom.

"Masugnen"
Problematiken, eller det fina i kråksången om man är anhängare av "superkonjunkturteorin", är att den nyss tillkomna, synnerligen billiga, industriproduktionen (främst i Kina) dämpar prisspiralen, och skapar en form av "konjunkturrell masugn".
Nå, om vi så leker med tanken att resursutnyttjandet nu ligger nära toppen i främst USA och EU, och att vi alltså står inför en klassisk lågkonjunktur som många blundar för pga pratet om "superkonjunktur" (något jag menar kan sägas synas i form av låga riskpremier på en lång rad värdepapper) - då borde rimligen fallhöjden vara relativt stor vid ett eventuellt "uppvaknande"? Jag tänker mig en situation där detta uppvaknande sker genom en mer eller mindre väntad, men omskakande händelse. Händelsen behöver i sig inte ha någon som helst betydelse för finansmarknaden, min poäng är att synen på världen, (super)konjunkturen och risk genom dramatiska händelser kan förändras otroligt mycket snabbare än många aktörer på finansmarknaden tidigare upplevt, eller "orkar" dra sig till minnes om (IT-aktier år 2000 etc).

Om aktörer på finansmarkaderna i USA och EU plötsligt stryper tillgången på kapital till BRIC-länderna tvärstannar tillväxten där, och med den beställningar på industrivaror, råvaror och tjänster från I-länderna (råvaror även fårn Ryssland, mellanöstern, Venezuela mfl.), vilket även kyler ned deras ekonomi. Det intressanta är dock den tidigare "masugnen". Om tillgången på kapital minskar i BRIC-länderna kommer (bla) kinesisk produktion att minska, och tillkomsten av ny produktion närmast avta helt. Samma fenomen som tidigare pressade ned inflationen i USA och EU (billiga varor från främst Kina) borde i det här läget bli det omvända (högre priser och därmed ränta) och detta i ett läge där amerikansk och europeisk industri rapporterar om lägre orderingången för varje kvartal, och i sinom tid varsel...

Vidare, artikel efter artikel från Kina vittnar om en starkt växande medelklass som med av allt att döma liten erfarnehet av kapitalistisk finansmarknad (fördom?) ger sig in i gebitet daytrading som om det vore en enarmad bandit. Hur påverkas den inrikespolitiska stabiliteten i det trots allt synnerligen auktoritärt styrda Kina av en börskrasch och massarbetslöshet i sräderna/den nytillkomna medelklassen? Ett nytt himmelska fridens torg skickar i mina ögon upp riskpremien (politisk risk) ett antal procentenheter, och motiverar därmed betydligt lägre värden på kinesiska värdepapper.

"It ain't what you don't know that gets you into trouble. It's what you know for sure that just ain't so" -Mark Twain


Länkar:

3 kommentarer:

Anonym sa...

Klockrent Solnamannen. Kanske måste det väl inte gå så illa dock - trots allt har Kina & övriga Bricländer samlat på sig en del kapital som just nu är placerat i främst amerikanska statsobligationer.

Vid någon punkt kommer deras sparkvot gå ned och kapital kommer att gå från (amerikanska) räntepapper till konsumtion som kanske då hjälper till att hålla världskonjunkturen uppe. Kommer det att ske innan våra konjunkturer vänder ned? Vi får se - om inte står vi inför stora problem...

Anonym sa...

Bra läsning. Jag fruktar allt med Kina att göra, världen går under. Mycket intressant läsning

Anonym sa...

Ja, inte en tokig timing !! CT